Iron Maiden. 2011. Göteborg. Ullevi.
Vart ska jag börja? Hela dagen igår var helt fantastisk. Vi mötte alla möjliga människor, trevliga och en del mindre trevliga men vad gör det när vi alla på tåget är på väg mot samma mål, Iron Maiden.
På tåget mötte vi ett gäng i ca 30-40 års åldern som egentligen inte var Iron Maiden fans utan mer Ramm Stein fans. De har ju självklart lyssnat på dem en del men Ramm Stein, de var deras största idoler. De skulle se Ramm Stein senare i sommar i Berlin. Mycket trevliga folk. Det slutade med att vi alla satt och sjöng med i Maiden-låtar som tanten som satt bredvid mig hade på sin Spotify-lista.
Vi splittrades vid tågets ankomst till Göteborgs och jag och Sebastian gick runt och luffade en stund. Gick in på ”Rockhouse”, älskar den affären. Då hittade jag en skiva med ”Cold War Kids” och blev jätteglad. Har lyssnat på dem jätte länge men har aldrig hittat en skiva med dem. Det var även rea också.
Aja, vi gick och gick då vi tillslut kände oss hungriga och smått trötta. Vi åt på Burgerking. Muuums.
Tillslut begav vi oss mot Ullevi, där det flödade av folk. Köpte en tröja, självklart och Sebastian köpte en plansh. Han köpte senare efter Iron Maiden en tröja utav av en brittisk snubbe. Det strömmade av dem. Var kul och man fick använda sin dåliga engelska lite.
Morogntrött och tröjan. Riktigt snygg.
När vi stod i kön stötte vi på en Far och son. Fadern var mycket trevlig och delade med sig av sina upplevelser med Iron Maiden och andra band. De hade åkt ända från Jönköping. Vi pratade och pratade då vi plötsligt avbröts utav Nico´s trumspelande inne på Ullevi. Antagligen soundchecking. Redan då fick jag en känsla av att det här kommer bli oförglömligt och helst magiskt, och tro mig, det blev det.
Eftersom att man inte fick ta med sina kameror in så tog jag bara med mig min nya digitalkamera, de skulle kolla igenom väskorna och kroppsvitera oss så då ville jag inte riskera att skolans kamera skulle bli beslagtagen. Självklart, så fort de öppnade var det bara att gå in och visa upp biljetten. Inget rotande i väskan. Helsike vad arg jag blev! Inte för att de inte kollade i väskan utan för att jag kunde ha tagit med mig systemkameran i alla fall.
Jag skulle kunna skriva om varenda liten detalj om konserten, men det hade nog blivit för jobbigt för er att läsa, om det inte redan har blivit det.
Graveyard är definitivt ett nytt band som jag kommer nörda i ca en månad om inte mer. Sabaton var nästan lika mäktigt som självaste Maiden, bara lite. Iron Maiden vet jag faktiskt inte riktigt hur jag ska beskriva. Klockrent, Mäktigt, Oförglömligt och helt jävla fantastiskt.
Nästa år ska jag vara på planen, för er som inte var där, det var inte deras sista album som det har stått i tidningarna.
