"The time is always right to do what is right"
Efter en relativt lång diskussion med en racist på Internet har jag kommit fram till att det är ungefär som att snacka med en femåring. Endast hillbillys är racister, de vet inget annat än vad deras föräldrar har sagt till dem och deras samhälle är för litet för att de ska kunna ha sina egna åsikter. Känns det som i alla fall.
Just det, om man har MVG i historia har man rätt att vara racist. Alltså läste dem bara sidnumret eller vad? Att jag orkar blir så trött.
"The time is always right to do what is right" // Martin Luther King.
Te och Stephen King - Förgyller kvällen.
Blött.
Flogging Molly - Liseberg
Så fin.
Kaffe.
Överraskande.
Det har varit en enormt slapp dag, igår också. Men det gör väl inget nu när man har lov. Idag vaknade jag kl 13:00. Fick lite panik. Sitter till och med fortfarande i pyjamas och snart ska jag bege mig till träningen. Herregud. vad är det som händer?
Tv:n är på också, var längesen jag kollade på tv men självklart finns det inget kul att se på. Just nu så ser jag på något program som heter Dr Oz.
Ni alla vet ju vad bilddagboken är men som nu heter ”Dayviews”. Jag har blivit helt fäst vid sidan igen. Därför har det inte blivit så mycket bloggande.
Min nacke gör ont också, antingen så beror det på att jag har sovit konstigt eller så beror det på att jag har suttit vid datorn för mycket.
Detta var ett slumpmässigt inlägg, behövde bara uppdatera den så att ni inte tror att jag är död.
Förresten, jag tror inte att det är så många som läser min blogg men när jag loggade in idag såg jag något mycket överraskande. En person hade kommenterat, till och med på ett av mina gamla inlägg! Vilket betyder att det är någon som läser min blogg. Helt fantastiskt. Det jag blev mest överraskad över var att det inte var en svensk som kommenterade, DET VAR EN AMERIKAN!
Riktigt fräckt tycker jag.
Hejsvejs!
Lite frustration måste man få ut.
Många tycker att Håkan Hellström har en urusel röst och att han låter en pubertets utvecklande tonåring. Jag tycker att ni människor har mycket fel, det känns som att ni inte riktigt lyssnar på hans låtar, hans otroliga text som förtrollar ens hela värld.
En människa som han behöver ingen soul/kör röst när han har 100 % känsla i det han gör. Samma sak med Thåström, okej de sjunger lite olika men det är fortfarande samma sak där. Han har ingen gudagåva till röst men hans känsla gör så att man inte riktigt vet vad man ska ta vägen.
Allt handlar om känsla, känsla, känsla och åter känsla och lite röst.
I allmänhet så tycker jag inte att man ska jämföra de två eller välja den enes sida som många gör. Inte vet jag varför men jag har frågat många och då har de alltid svarat ”Thåström självklart, Håkan suger.” Eller tvärtom.
Bara på dessa bilder ser man en otrolig känsla de utstrålar. Det är en sak de har gemensamt.
Varför kan man inte tycka om båda?
Ville bara få ut lite frustration.
Intressant.
Denna gubben var något extra. Han är en slags konstnär som alltid sätter sig vid detta Café och fikar. Sedan tar han upp sitt ritblock och börjar måla. Efter ett tag så tröttnar han på att måla och går däriftån, lämnar allt. Men sedan efter några timmar kommer han tillbaka.
Varenda dag gör han detta.
intressant.
Stor sko bild
Måleri
Stephen King, FÖRBANNELSE
Bra Köp.
Vintrig Träd-Gren Dikt
Lite Måleri.
Schitsofren?
Kryp.
Äntligen.
Nu har jag äntligen skaffat mig en digitalkamera, sitter i köket med en massa papper och skit om mig. Egentligen borde jag läsa handboken om kameran men jag är alldeles för hyper.
Det blev en Nikon COOLPIX S2550. Den funkar utmärkt, i alla fall i sommar.
Jag har även hunnit ta lite bilder, tycker faktiskt att de blev hyfsat bra för att vara en simpel digitalkamera. Den andre bilden blev däremot inte så bra. Jag hade zoomat också... Men jag blev lite smånöjd ändå.
mm
Film, Film, Film
Jag har varit på ett otroligt filmhumör det senaste, har dessa perioder fram och tillbaka. Finns inget bättre än att sitta och bara drömma sig bort i filmvärldens värld. Strunta i allt och bara drömma. Men det ger jobbiga komplikationer med skolan, jag kommer efter. Får skärpa mig, fast nu är det ingen idé, fast egentligen är det men jag orkar inte.
Film, film, film.
Tänkte berätta, skriva några tankar om de filmer jag har sett. Jo, jag ser om och om igen på filmer. Även hur sorgliga, psykade eller sjuka dem är. Jag tröttnar verkligen aldrig på filmer. Men om det är science fiction eller action orkar jag inte. Det tråkar ut mig.
Midnight Express.
Denna film tyckte jag började väldigt segt, men det behövdes väl för att förstå varför han hamnade i fängelset. Mycket rörande och sorglig, filmen visar Turkiets grymmaste sidor, i alla fall människorna, speciellt poliserna. Att de kan vara så hjärtlösa, O-empatiska och själviska. För er som inte vet så är filmen baserad på en sann historia Billy Haye fruktansvärda historia. Han köpte hasch av en taxi chafför som han sedan skulle sälja till sina vänner i Amerika, men allt går mycket fel och de stränga lagarna gör så att han blir fast i landet, fängelset under nästan hela sin livstid.
Billy Hayes
Mer berättar jag inte, känns som om att jag kommer berätta hela filmen för er då. Den är grym och utlämnande. I en intervju sade självaste Billy Hayes att han inte ens kollade på mer än hälften utav filmen, för att det drog upp hemska bilder och minnen hos honom.
Borde visas på universitet och gymnasieskolar.
Häxorna i Eastwick
Nu var det väldigt längesedan jag såg denna film men den är otroligt bra. Alla filmer som Jack Nicholson är med i är bra, kan inte vara dåliga. Man blir förförd av hans skådespeleri, precis som han förför kvinnorna i filmen, han tar över deras sinnen och lustar. Finns egentligen inte mycket mer jag kan säga om filmen, har redan avslöjat för mycket.
Skriver lite om Jack istället.
Hans sjuka och bisarra skådespeleri gör så att det rycker i hela kroppen på mig. Skulle inte kunna tänka mig han i en fullkomlig normal, känslosam film. Nu tänker ni säkert, men ”Anger Mangament” då? Okej det är många känslor i filmen men hans sjuka skådespeleri finns alltid med. Han kommer aldrig kunna spela någon faderlig, eller kärleksfull typ, det finns inte. Bucket List, jo den är djup, känslosam och vacker. Men det är Morgan Freeman som gör filmen djup, känslosam och vacker, Jack får fart på filmen och ännu en gång spelar han sjukt bra, med sitt bisarra skådespeleri. Gökboet, det är enligt min åsikt den bästa filmen han har agerat i. Fullkomligt klockren och psykopatisk. Precis som Jack Nicholsen är. Undrar hur han är som person i vanliga fall, har hört att han avskyr att vara med i media iallafall.
Egentligen tycker jag att han är smått äcklig och obehaglig. Men det är skit samma för i filmerna är han oförutsägbar och helt fantastisk!
